Olyckan

Elinor Torp realtidsrapporterar om Gustaf Sollis kamp tillbaka till vardagen och granskar vem som bär ansvaret för olyckan.

Varmaste staden, skönaste bröllopet

Jafysatan, nu återstår ju bara att tacka alla som Gratulerat, Stort Tack till samtliga, nu jäklar är man gift:)!, skrev Gustaf på sin facebook-sida i går.

Bröllopet ägde rum i Luleå, staden som slagit alla värmerekord och vunnit sommarens solliga med temperaturer på över 30 grader, dag efter dag. Även i lördags sken solen på bröllopsparet. I en rosa amerikanare for de genom stan tätt följda av en kortege med motorcyklar.

Bröllopet

 

"Bit ihop hjärtat!"

Gustaf knäpper på kaffekokaren som börjar puttra i bakgrunden. Solen skiner in i köket och avgör vilken stol som blir hans. Lite var rinner ur ena ögat, det vänstra, det sämsta, det som bara inom några veckor ska opereras. Mamma Carina och pappa Arvid följde med över för att lämna lite prylar. De sitter tillsammans med sonen vid köksbordet och konstaterar att det har gått en tid nu. Två hela år sedan Gustaf kom hem till Mörön igen efter olyckan. Två år av ovisshet. För ännu har ingen delgivits misstanke för galenskaperna på kalkugnen kvällen den 1 november 2011. Ännu har ingen åtalats för sonens omfattande skador och för 23-årige Johan Löfroths död.
Gustaf_Google_NY_small

Mamma Carina kan inte slita sig från Google Maps. I sitt arbete som konsultande civilingenjör i vägfrågor använder hon webbtjänsten ofta för att hitta rätt. På skoj tittade hon på bilderna från Mörövägen. Utanför svärföräldrarnas hus åkte ett bekymmerslöst tonårspar förbi på en gammal moppe. Sommaren 2011, tre månader före olyckan. Gustaf i T-shirt vid styret och Pernilla i linne håller om hans midja. Blå himmel, strålande sol. Carina vrider och vinklar på bilden i Google Maps. Framtiden ligger lika lång och vidöppen som landsvägen framför dem.

- Inga bekymmer i världen, säger Carina och lägger ner mobilen på köksbordet.
Hon tittar på sin son. Gustaf sitter framåtlutad med underarmarna kring kaffekoppen. På vänster arm har han låtit tatuera in en skalle bland blad och knivar.
- Jag var rädd att han skulle göra det på den lilla friska hud som finns kvar, men så här blev det fint, säger mamma Carina.

Pappa Arvid smyger omkring i huset. Han rör sig ljudlöst med kaffekoppen i handen och Harley Davidson-mössa på huvudet. Ena stunden är han här, andra stunden är han där.
- Man vet aldrig var man har honom, säger Gustaf och ler.

Arvid glider ner på en köksstol närmast fönstret. Han tittar ut på snön som sakta tinar. Far och son har precis fått reda på att de förlorar jobbet på Empower. Arvid säger att det löser sig. Han möter solen utan att blinka och blir sittande så, orörlig och tankfull.

På torsdag fyller sonen 22 år.

Solen skiner starkt på Gustafs känsliga hud. Han ber mamma Carina att rulla ner markisen. Ute på gatan rastar Pernilla deras gigantiska boxer Harry. Hon har redan ordnat med bröllopsklänning som hon gömt undan hemma hos sina föräldrar lite längre bort på gatan. Gustaf säger att han helst gifter sig i jeans, men han kan gå med på att ha finbyxor om han slipper slips. Den 9 augusti gifter de sig i en kyrka. Bröllopsfesten blir i en lokal ute på Svartö, intill järnverket. På ett svart bord i en svart ram i vardagsrummet står en inramad lapp:

Tack älskling för de fem åren vi har haft och att du stått ut med mig, men fler ska det bli så det är bara att du biter ihop hjärtat!
Jag älskar dig över allt annat och vill bara tacka för att du alltid står vid min sida.
För alltid din
/ G 

Tack

Ögonoperation och bröllop

2014 är ett stort och händelserikt år. Den 9 augusti gifter sig Pernilla och Gustaf! Och innan dess är det dags för den avgörande operationen av ögonen. Mars eller april är beskedet Gustaf fått av läkarna. Samtidigt går utredningen av olyckan trögt. Åklagaren Stig Andersson har haft fullt upp med de fridlysta fågeläggen.
- Jag hade lottningsstopp under äggmålet så jag behövde inte hamna så mycket efter. Jag tror att om jag har lite tur så kan jag få upp näsan ovanför vattenytan snart, säger han.

Turordningen är oförändrad. LKAB, där far och son dog i ett hissras, ligger före kalkugnsolyckan. I maj har det gått fyra år sedan dödsolyckan i gruvan.
- Där är vi förhoppningsvis precis på slutet. Det är några tusen sidor jag måste gå igenom, men det ligger inom rimlighetsbedömning.
Så du hinner innan preskriptionstiden går ut?
- Ja, jag har ett år till på mig.
Änkan har JO-anmält dig och polisen för den långsamma hanteringen. Hur reagerar du på det?
- Det är en rättighet som hon har, men jag tycker inte att jag har hanterat ärendet på ett sätt så att det ska JO-kritiseras. Vi får höra vad de säger. De ska göra sin utredning nu. Om de vill ha vårt bistånd i form av yttranden så hör de av sig, svarar Stig Andersson.

Tidigare hade polisen i Norrbotten problem med för få utredare av arbetsmiljöbrott. Hur ser det ut nu?
- De lär tydligen upp en eller två till. Men de har ju också fått en ny stor olycka, tjära-olyckan på SSAB där två arbetstagare dog.
Så de ligger efter i hanteringen av dessa ärenden?
(Skratt. Tystnad.)
- Ja, det kan man säga.
Och för dig, hur går det? Är fågeläggen ute ur bilden nu?
- Enligt tidningsuppgifter har en klagat. Jag har till den 28:e på mig att titta på det så det är inte akut.

När blir det åtal för kalkugnsolyckan?
- Vi ligger två mycket viktiga förhör ifrån att börja kunna delge misstanke.
När blir det åtal?
- Tidigast till hösten är min bedömning. Polisen är lite mer optimistisk. Men jag tror att det kommer att bli svårt att hinna före sommaren.

JO-anmälan handlar om din och polisens långsamma utredning. Varför tar det så förbaskat lång tid?
- Vi är för få. Samtidigt har vi det här problemet när gäller både LKAB och Nordkalk att vi har så många inblandade personer. Dessa kedjor av företag.
- Det kan uppfattas som om vi ska avgöra vem som är mest ansvarig, men så är det ju inte. Var och ens ansvar utifrån arbetsmiljölagen måste prövas. Det innebär att vi bedriver fyra eller fem parallella förundersökningar i ett och samma mål. Vi måste alltså utreda vilket ansvar vart och ett av bolagen hade. Det gör att vi får väldigt många som kan bli ansvariga, säger kalkugnsolyckans åklagare Stig Andersson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund.

Bröllop

Dags för ögonen

Pernilla är på universitetssjukhuset i Linköping med Gustaf den här veckan. Specialistläkarna ska göra en bedömning och förhoppningsvis planera in en operation av ögonen.

  • Det Gustaf har väntat på sen han vaknade upp på Brännskadecentrum i december 2011.
  • Det som betyder allt för honom.
  • Det som avgör om han kommer tillbaka till arbetslivet eller inte.

Flickvännen Pernilla Lövgrens plan är att bara ta det lugnt en månad efter att hennes kontrakt med kommunen löper ut på fredag. I höst hoppas de kunna ta en sista minuten-resa någonstans varmt, för att vila upp sig och komma ifrån allt trassel kring försäkringar och operationer. Sen ska Pernilla springvicka som undersköterska igen.

Gustaf Seppelin Solli kan bara vänta. Remissen från ögonläkarna i Linköping har dröjt. Nu när han äntligen fått komma dit återstår frågan: Kan de operera, och kommer han att kunna se ordentligt igen?

Ps. På torsdag kommer boken om Gustaf och Johan,
Döden på jobbet
- en berättelse om det nya arbetslivet

 

Inga besked om ögonen men Gustaf meckar ändå

Någon resa blir det inte förrän nästa år. Pernilla och Gustaf hade tänkt åka utomlands en vecka redan nu i höst, men läkarna har inte hört av sig. Han vet inte om det blir någon ögonoperation. Sunderby sjukhus har lämnat över en remiss till universitetssjukhuset i Linköping. Sedan är det tyst. Han har inte hört någonting.

“Som man brukar säga: Man ska vara frisk för att vara sjuk”, mumlar Gustaf i luren.

Bortsett från det är han glad. På hans facebook-sida berättar han i statusrader om allt som händer i livet. Pappa Arvid hämtade nyligen hem en gammal hoj från södra Sverige som han meckar med.

- Det börjar ta sig i samlingen! Jag kan inte köra själv, men fippla med lite större grejer och skruva det som inte behöver dras med moment.

Härom veckan fyllde sambon Pernilla 20 år. Hon har tagit studenten nu och jobbar som undersköterska ute i byarna.

- Hon har ett vikariet fram till mitten av oktober, men som det låter nu så har hemtjänsten behov av 15 vikarier och de är bara tre. Så det blir nog mer jobb där, berättar Gustaf.

I januari eller februari planerar de att åka utomlands för första gången tillsammans. Till Florida.

- Min morfar har lägenhet där, så vi har gratis boende!

Gustaf_Pernilla

 

”Musklig och mysig”

Boxervalpen Harry har vuxit till ett riktigt kraftpaket. Pernilla kallar honom musklig och mysig.

- Nåt som är roligt och lite pinigt är att han pruttar som en man.

Harry underhåller dem till 110 procent dagar som är svåra.

- Han är Gustafs allt just nu. Och Gustaf är Harrys allt. När Gustaf går hemifrån piper han vid ytterdörren efter honom, berättar Pernilla när hon dricker te på Drottninggatan i Stockholm.

Det är en solig dag och Pernilla kan sitta ute medan hon väntar på att pojkvännen ska bli klar med ett fackligt möte. När hon valde bland kaféets tesorter fastnade hon för Kärleks-te. Kaffe får hon inte dricka just nu, har hennes läkare sagt. Magen krånglar. Efter allt som har varit.

Men mycket roligt har också hänt i deras liv på sistone. I vintras flyttade Gustaf och Pernilla in i ett alldeles eget hus i Mörön. De har inrett varsin del av huset så att Gustaf kan pyssla med sitt och Pernilla med sitt, så att de inte behöver springa på varandra hela tiden, som i den lilla trånga ettan där de bodde förut.

Nu kan de vara tillsammans när de vill och ha sitt eget liv när de känner för det.

Pernilla tar studenten i vår.

- Om en vecka sätter lärarna betyg, säger hon och darrar på rösten.

Hon tänker plugga vidare, fristående kurser i krishantering och psykologi, men inte riktigt ännu. I sommar ska hon jobba som undersköterska på ett korttidsboende och till hösten planerar Gustaf och hon att göra en första utlandsresa tillsammans. En vecka någonstans för att koppla av.

Gustaf hoppas att han ska se bättre då. Men allting har tagit längre tid än vad han hade trott – rättegången, ögonen, operationen.

Gustaf har två huvudfokus just nu. Det är att ansvariga ska få stå till svars för det som hände vid kalkugnen den kvällen och att operationen lyckas så att han kan få tillbaka synen.

I dagarna har han varit hos läkarna och tagit bort ögonfransarna för att de inte ska ligga och skava.

- Till hösten ska de plocka ut klara celler från hans ögon, odla nya och sedan sätta dit friska celler bland de förstörda. Då, när läkarna har gjort det, ska han kunna se igen!

Så har Pernilla och Gustaf förstått det.

- Ett mirakel om det funkar, säger Pernilla och tittar på folket som passerar förbi på Drottninggatan.

De trivs bättre med lugnet i Mörön. Åkrarna. Skogen. Raggarbilarna.

- Förut kunde det hända att jag åkte till Stockholm för att handla med min mamma. Men aldrig så ofta som nu, säger Pernilla och går för att hämta Gustaf på IF Metall.

PoG

 

 

Kalkugnsolyckan nr 2 i ordningen

Stig Andersson på telefon från åklagarmyndigheten i Östersund:

- Kalkugnen ligger fortfarande som nummer två. Polisen i Luleå inriktar i första hand kraften på LKAB:s hissolycka i Gällivare då två personer störtade, far och son. Båda dog. Den olyckan är tre år gammal så den går före.

När väntas åtal i kalkugnsolyckan?

-  Under hösten om det blir åtal.

Du säger ”om”?

- Jag måste alltid hålla reservation.

Har det hänt något nytt i utredningen sedan vi talades vid sist?

- Vi har haft en genomgång. Mest handlar det om underhandsåtgärder, leta rätt på folk, försöka styra upp och få ordning på saker och ting.

Är det svårt att hitta rätt personer?

- Det kommer att bli ett problem. Just nu får vi fortsätta att ta in grundmaterial. Vi kommer att behöva en hel del grundmaterial som vi ännu inte hittat. Det är en gammal ugn. Ännu har vi inte fått fatt i någon som kan hjälpa oss, men så småningom, när vi kan ägna full tid åt att sitta och rota i ärendet, löser det sig.

Har polisen i Luleå fått förstärkning?

- De har blivit fler, som tar av balansen. De har fått förstärkning från ekonomiska roteln. Men det är inte fler som jobbar med kvalificerade ärenden. Ekofolket tar enklare fall. De är i någon slags upplärningsfas, och vi vet inte hur länge de blir kvar. Men just nu sker en avbearbetning av ärenden.

När vi talades vid sist upptog en utredning om fågelägg mycket av din tid. Hur ser det ut nu?

- Fågeläggen håller jag på att slutföra. De har tagit mycket tid, det stämmer (skratt). När jag började på REMA (åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljömål) fick jag beskedet att arbetsmiljöbrotten tar en fjärdedel till en tredjedel av tiden. Resten går till miljösidan. Så är det inte! Vi jobbar mer med arbetsmiljömål än miljömål. Så känns det i alla fall. Det har skett en utveckling som man inte riktigt förutsåg. Anmälningarna har ökat och även kvaliteten på utredningarna. Det skulle vara intressant att se statistik, om antal åtal och dömda har ökat i samma takt.

Hur ligger du till nu?

- Jag hade lottningsstopp igen under januari månad. Nu ligger jag under 200 ärenden!

Har du fått fler dödsolyckor på ditt bord?

- Jag fick en ny i måndags, en som hamnat under en lastbil.

Tillbaka till vardagen

Snart två veckor har gått sedan mötet med arbetsmarknadsministern. Gustaf ringde från hotellrummet på kvällen och berättade att han pratat med Hillevi i 45 minuter och fick sagt en hel del. Men ganska utpumpad var han efter ett dussin intervjuer med svenska och utländska journalister.

Arvid Solli, Gustafs pappa, svarar när jag ringer. Buller i bakgrunden.

- Herregud! Han var ju i alla medier, ungefär som när Elvis dog… Det var ju inget annat på nyheterna den dan.

Men nu är allt som vanligt igen. Gustaf och Pernilla är hemma i Mörön. Livet går vidare.

- Vi jobbar för fullt på kåken. Jag var hos dem till tio i går kväll och skruvade upp gips bakom köksbänken. En kompis är där nu och lägger kakel. Det börjar bli klart. Om en månad ungefär kan de flytta in.

Huset, som Pernilla och Gustaf köpte på Kronofogdens exekutiva auktion, kostade 400 000 kronor.

- Inne i Luleå hade de fått en etta för samma pris, konstaterar Arvid.

Han är i Empowers verkstad. Arvids och Gustafs gemensamma arbetsgivare har tvingats till nedskärningar. Entreprenörens barack inne på SSAB står tom. Det finns inga nya jobb att få innanför grindarna. Men entreprenören har fått i uppdrag att bygga en stålkonstruktion till ett hotell vid Sunderby sjukhus.

Än så länge har Gustaf sin anställning i behåll.

Varje månad dimper en lönespec ner i brevlådan.

- Det står förstås noll noll noll på den, men han är anställd, säger Arvid, som härom veckan, dagen före mötet med ministern, var med sonen till sjukhuset i Umeå för en ny handoperation.

Efter två operationer av högerhanden kan han nu sära på fingrarna (det som återstår).

- De öppnade upp mellan pek- och långfinger och långfinger och ringfinger. “Gud var konstigt det känns!” sa Gustaf på uppvaket. Lederna har ju suttit parallella i ett och ett halvt år.

Nu väntar Gustaf på remiss från ögonläkaren. Synen har förbättrats. Enligt Arvid ser sonen bättre än honom på nära håll.

- Det sker så långsamt att Gustaf själv inte registrerar det.

Från handoperation till ministermöte

Gustaf hann inte mer än komma hem från handoperationen i Umeå förrän det var dags igen. Den här gången gick flyget till Stockholm. Gustaf skriver i sin statusrad:

Nu kära facebook-vänner så är det så att på torsdag så ska jag Pernilla och höjdarna på  IF Metall till riksdagen i den kungliga huvudstaden och lämna in en namninsamling mot dödsolyckor på jobbet! Jag tar mig friheten att tro att jag är första kamraten till er i riksdagen! :)

Läs mer om ministermötet här.

Glad husägare

Kronofogden anordnade exekutiv aktion. Pernilla och Gustaf gick dit, och kom hem med ett hus. Få var intresserade. Enligt Gustaf berodde det på vintern, vädret, snön. Och på att det var lite att göra med huset.
- Vi fick ett otroligt bra pris. Det är byggt – 91, vilket syns. Toalett och handfat är rosa. Det är inte så snyggt. Men det är okej. Vattenskadan måste vi ta tag i på en gång. Resten går att leva med.
I julhelgen ska de säga upp sin lägenhet och börja rusta upp huset. Barndomsvännen Viktor är ledig från skolan och hjälper till. Någon gång framåt februari mars hoppas Pernilla och Gustaf kunna flytta in. Granne med svärmor och svärfar i Mörön.

När jag ringer sitter Gustaf i bastun som just håller på att rivas ut. En vattenskada. Lite kan han hjälpa till. Bära skrot och sånt. Men när det blir dags att lägga golv och tapetsera kommer vännerna.
- Vi har bastu, garage, alla såna där bra grejer som man behöver, säger Gustaf och låter glad och lycklig på telefonen.
Julen firar de i svärföräldrarnas hus. Gustafs föräldrar och lillebror Viktor kommer över. Så en muntrare julafton än i fjol blir det.

Nästa operation får vänta till efter nyår. Då ska handkirurgerna i Umeå jobba vidare med högerhanden. Sedan är det dags för vänsterhanden i två steg. Ögonoperationen är skjuten på framtiden.

Senaste kommentarerna

Arkiv

Annons

Hitta konsulten

Sök bland tusentals konsulter på nya Konsultguiden.se

”Klart vi har ett skitavtal”

Transport har fog för sin självkritik, bloggar Lennart Kriisa

Alla har det inte lika lätt, konstaterar Calle Fridén