tisdag, 7 maj, 2013
Boxervalpen Harry har vuxit till ett riktigt kraftpaket. Pernilla kallar honom musklig och mysig.
- Nåt som är roligt och lite pinigt är att han pruttar som en man.
Harry underhåller dem till 110 procent dagar som är svåra.
- Han är Gustafs allt just nu. Och Gustaf är Harrys allt. När Gustaf går hemifrån piper han vid ytterdörren efter honom, berättar Pernilla när hon dricker te på Drottninggatan i Stockholm.
Det är en solig dag och Pernilla kan sitta ute medan hon väntar på att pojkvännen ska bli klar med ett fackligt möte. När hon valde bland kaféets tesorter fastnade hon för Kärleks-te. Kaffe får hon inte dricka just nu, har hennes läkare sagt. Magen krånglar. Efter allt som har varit.
Men mycket roligt har också hänt i deras liv på sistone. I vintras flyttade Gustaf och Pernilla in i ett alldeles eget hus i Mörön. De har inrett varsin del av huset så att Gustaf kan pyssla med sitt och Pernilla med sitt, så att de inte behöver springa på varandra hela tiden, som i den lilla trånga ettan där de bodde förut.
Nu kan de vara tillsammans när de vill och ha sitt eget liv när de känner för det.
Pernilla tar studenten i vår.
- Om en vecka sätter lärarna betyg, säger hon och darrar på rösten.
Hon tänker plugga vidare, fristående kurser i krishantering och psykologi, men inte riktigt ännu. I sommar ska hon jobba som undersköterska på ett korttidsboende och till hösten planerar Gustaf och hon att göra en första utlandsresa tillsammans. En vecka någonstans för att koppla av.
Gustaf hoppas att han ska se bättre då. Men allting har tagit längre tid än vad han hade trott – rättegången, ögonen, operationen.
Gustaf har två huvudfokus just nu. Det är att ansvariga ska få stå till svars för det som hände vid kalkugnen den kvällen och att operationen lyckas så att han kan få tillbaka synen.
I dagarna har han varit hos läkarna och tagit bort ögonfransarna för att de inte ska ligga och skava.
- Till hösten ska de plocka ut klara celler från hans ögon, odla nya och sedan sätta dit friska celler bland de förstörda. Då, när läkarna har gjort det, ska han kunna se igen!
Så har Pernilla och Gustaf förstått det.
- Ett mirakel om det funkar, säger Pernilla och tittar på folket som passerar förbi på Drottninggatan.
De trivs bättre med lugnet i Mörön. Åkrarna. Skogen. Raggarbilarna.
- Förut kunde det hända att jag åkte till Stockholm för att handla med min mamma. Men aldrig så ofta som nu, säger Pernilla och går för att hämta Gustaf på IF Metall.
måndag, 25 februari, 2013
Stig Andersson på telefon från åklagarmyndigheten i Östersund:
- Kalkugnen ligger fortfarande som nummer två. Polisen i Luleå inriktar i första hand kraften på LKAB:s hissolycka i Gällivare då två personer störtade, far och son. Båda dog. Den olyckan är tre år gammal så den går före.
När väntas åtal i kalkugnsolyckan?
- Under hösten om det blir åtal.
Du säger ”om”?
- Jag måste alltid hålla reservation.
Har det hänt något nytt i utredningen sedan vi talades vid sist?
- Vi har haft en genomgång. Mest handlar det om underhandsåtgärder, leta rätt på folk, försöka styra upp och få ordning på saker och ting.
Är det svårt att hitta rätt personer?
- Det kommer att bli ett problem. Just nu får vi fortsätta att ta in grundmaterial. Vi kommer att behöva en hel del grundmaterial som vi ännu inte hittat. Det är en gammal ugn. Ännu har vi inte fått fatt i någon som kan hjälpa oss, men så småningom, när vi kan ägna full tid åt att sitta och rota i ärendet, löser det sig.
Har polisen i Luleå fått förstärkning?
- De har blivit fler, som tar av balansen. De har fått förstärkning från ekonomiska roteln. Men det är inte fler som jobbar med kvalificerade ärenden. Ekofolket tar enklare fall. De är i någon slags upplärningsfas, och vi vet inte hur länge de blir kvar. Men just nu sker en avbearbetning av ärenden.
När vi talades vid sist upptog en utredning om fågelägg mycket av din tid. Hur ser det ut nu?
- Fågeläggen håller jag på att slutföra. De har tagit mycket tid, det stämmer (skratt). När jag började på REMA (åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljömål) fick jag beskedet att arbetsmiljöbrotten tar en fjärdedel till en tredjedel av tiden. Resten går till miljösidan. Så är det inte! Vi jobbar mer med arbetsmiljömål än miljömål. Så känns det i alla fall. Det har skett en utveckling som man inte riktigt förutsåg. Anmälningarna har ökat och även kvaliteten på utredningarna. Det skulle vara intressant att se statistik, om antal åtal och dömda har ökat i samma takt.
Hur ligger du till nu?
- Jag hade lottningsstopp igen under januari månad. Nu ligger jag under 200 ärenden!
Har du fått fler dödsolyckor på ditt bord?
- Jag fick en ny i måndags, en som hamnat under en lastbil.
måndag, 28 januari, 2013
Snart två veckor har gått sedan mötet med arbetsmarknadsministern. Gustaf ringde från hotellrummet på kvällen och berättade att han pratat med Hillevi i 45 minuter och fick sagt en hel del. Men ganska utpumpad var han efter ett dussin intervjuer med svenska och utländska journalister.
Arvid Solli, Gustafs pappa, svarar när jag ringer. Buller i bakgrunden.
- Herregud! Han var ju i alla medier, ungefär som när Elvis dog… Det var ju inget annat på nyheterna den dan.
Men nu är allt som vanligt igen. Gustaf och Pernilla är hemma i Mörön. Livet går vidare.
- Vi jobbar för fullt på kåken. Jag var hos dem till tio i går kväll och skruvade upp gips bakom köksbänken. En kompis är där nu och lägger kakel. Det börjar bli klart. Om en månad ungefär kan de flytta in.
Huset, som Pernilla och Gustaf köpte på Kronofogdens exekutiva auktion, kostade 400 000 kronor.
- Inne i Luleå hade de fått en etta för samma pris, konstaterar Arvid.
Han är i Empowers verkstad. Arvids och Gustafs gemensamma arbetsgivare har tvingats till nedskärningar. Entreprenörens barack inne på SSAB står tom. Det finns inga nya jobb att få innanför grindarna. Men entreprenören har fått i uppdrag att bygga en stålkonstruktion till ett hotell vid Sunderby sjukhus.
Än så länge har Gustaf sin anställning i behåll.
Varje månad dimper en lönespec ner i brevlådan.
- Det står förstås noll noll noll på den, men han är anställd, säger Arvid, som härom veckan, dagen före mötet med ministern, var med sonen till sjukhuset i Umeå för en ny handoperation.
Efter två operationer av högerhanden kan han nu sära på fingrarna (det som återstår).
- De öppnade upp mellan pek- och långfinger och långfinger och ringfinger. ”Gud var konstigt det känns!” sa Gustaf på uppvaket. Lederna har ju suttit parallella i ett och ett halvt år.
Nu väntar Gustaf på remiss från ögonläkaren. Synen har förbättrats. Enligt Arvid ser sonen bättre än honom på nära håll.
- Det sker så långsamt att Gustaf själv inte registrerar det.
torsdag, 17 januari, 2013
Gustaf hann inte mer än komma hem från handoperationen i Umeå förrän det var dags igen. Den här gången gick flyget till Stockholm. Gustaf skriver i sin statusrad:
Nu kära facebook-vänner så är det så att på torsdag så ska jag Pernilla och höjdarna på IF Metall till riksdagen i den kungliga huvudstaden och lämna in en namninsamling mot dödsolyckor på jobbet! Jag tar mig friheten att tro att jag är första kamraten till er i riksdagen! 
Läs mer om ministermötet här.
måndag, 17 december, 2012
Kronofogden anordnade exekutiv aktion. Pernilla och Gustaf gick dit, och kom hem med ett hus. Få var intresserade. Enligt Gustaf berodde det på vintern, vädret, snön. Och på att det var lite att göra med huset.
- Vi fick ett otroligt bra pris. Det är byggt – 91, vilket syns. Toalett och handfat är rosa. Det är inte så snyggt. Men det är okej. Vattenskadan måste vi ta tag i på en gång. Resten går att leva med.
I julhelgen ska de säga upp sin lägenhet och börja rusta upp huset. Barndomsvännen Viktor är ledig från skolan och hjälper till. Någon gång framåt februari mars hoppas Pernilla och Gustaf kunna flytta in. Granne med svärmor och svärfar i Mörön.
När jag ringer sitter Gustaf i bastun som just håller på att rivas ut. En vattenskada. Lite kan han hjälpa till. Bära skrot och sånt. Men när det blir dags att lägga golv och tapetsera kommer vännerna.
- Vi har bastu, garage, alla såna där bra grejer som man behöver, säger Gustaf och låter glad och lycklig på telefonen.
Julen firar de i svärföräldrarnas hus. Gustafs föräldrar och lillebror Viktor kommer över. Så en muntrare julafton än i fjol blir det.
Nästa operation får vänta till efter nyår. Då ska handkirurgerna i Umeå jobba vidare med högerhanden. Sedan är det dags för vänsterhanden i två steg. Ögonoperationen är skjuten på framtiden.
onsdag, 31 oktober, 2012
Innan olyckan inträffade på Nordkalk den 1 november 2011.
Gustaf är precis hemkommen från en fisketur. Tyvärr hade sjön frusit så det blev inget. Han sov med pappa och vännerna i en stuga. Sedan for de hem till Mörön igen. Han visar handen. Han är nöjd. Nu kan han röra tummen. Men synen har han inte fått tillbaka och skadeståndet är ännu inte bestämt. Såren måste läka först och kroppen bli så bra som den kan bli. Först därefter fattas ett beslut om graden av invaliditet och vilken ersättning han ska få. Många samtal till myndigheter blir det suckar Gustaf när jag besöker honom i Mörön.
”Jag är rädd för att bli en bitter typ,” säger han.
Flickvännen Pernilla har också svårt att hålla den glada fasaden uppe, och Gustafs mamma Carina höll på att gå fram till ett nyförälskat tonårspar på ett café i Luleå och be dem att sluta pussas.
Ett år efter olyckan och det som hänt har hunnit i kapp dem. Nu väntar de på rättegång så att de åtminstone får avsluta ett första kapitel. Men rättegång lär dröja. Tidigast till våren kan det bli fråga om åtal, berättar åklagaren när jag besöker honom i Östersund. Kanske rättegång om ett år, men troligen inte förrän 2014.
Pernilla fikade nyligen med Johans flickvän Linda. Livet går vidare i Mörön liksom i Öjebyn. Men sorgen efter Johan är stor.
Vid graven har någon lagt en slips.
Johans mamma frågar runt bland vännerna om de vet vem och varför. Annars är frågan som kör runt i deras huvuden fortfarande: Vem bär ansvaret för sonens död?
torsdag, 18 oktober, 2012
Östersund. En tjock papperslunta ligger framför åklagaren Stig Andersson. Det är inte kalkugnsolyckan. Det är en annan dödsolycka som inträffade i maj 2009. Om drygt ett år preskriberas ärendet. Dessförinnan, och i god tid före slutdatum, måste Stig Andersson väcka åtal så att tingsrätten hinner stämma. Annars får anhöriga och arbetskamrater inget svar på vad som gick fel och varför.
Förutom kalkugnsolyckan och det 3,5 år gamla ärendet har Stig Andersson ytterligare fem dödsfall på sitt bord.
Däremot har antalet pågående utredningar på hans bord minskat något sedan sist, från 201 till 185. Skälet är ett lottningsstopp. De tre åklagarna i Östersund hade helt enkelt för mycket att göra. De har Sverige norr om Gävle som arbetsfält. Här sker alltför många svåra jobbolyckor för att åklagarna ska kunna hålla allt i huvudet så tills vidare hamnar målen någon annanstans i landet.
Utredningen av kalkugnsolyckan går sakta framåt. Åtal dröjer.
- Minst ett halvår, säger Stig Andersson.
Han visar sedan delar av Arbetsmiljöverkets utredning efter att jag begärt ut den. Vid kopiatorn sekretessprövar han sidorna. Och på vandrarhemmet senare på eftermiddagen läser jag hur Nordkalk genade för att snabbt få bort kalkklumparna. Företaget hade kunnat vänta på att ugnen kylts ner. Så här skriver Arbetsmiljöverket i sin utredning:
”På grund av den höga temperaturen i ugnen skulle det ta tid innan ugnen hade svalnat och det skulle vara möjligt att undersöka sintertillväxten och dess omfattning. Nordkalk valde efter interna diskussioner att använda en metod som innebar att man kontinuerligt spolade in vatten direkt på den varma sintertillväxten i syfte att snabbt kunna få bort den. Alternativet att låta ugnen kylas ner under längre tid för att därefter under kontrollerade former avlägsna sintertillväxten användes inte.”
torsdag, 4 oktober, 2012
En gång i veckan, på tisdagar, sätter sig pappa och son i bilen för att åka de 28 milen till Umeå för omläggning av handen.
Första operationen gick bra.
”Vad fint det ser ut! Nu får man sova gott i natt,” sa Gustaf efteråt.
Det är Arvid Solli som ringer för att berätta:
- De har öppnat upp mellan tummen och handflatan. När han fick prova och spreta lite tyckte han att jäklar vad grejt! Men han måste vara försiktig, det är fortfarande ett sår däremellan.
Kan Gustaf använda handen bättre nu?
- Absolut. Han kan röra de andra fingrarna också. Det har inte gått förut. Men läkarna får ta ett steg i taget annars finns risken att det blir för sträckt i kärlen och blodtillförseln stoppas.
Så det blir fler handoperationer?
- Ja det här var bara första. Det blir en nästa och en nästa och en nästa… En jädrans lång historia innan det är klart.
tisdag, 25 september, 2012
Gustaf är på sjukhuset i Umeå. Han kom i går och fick i sedvanlig ordning träffa den ena specialisten efter den andra. Nu är det händerna som ska opereras.
- En åt gången så att jag får den andra handen fri, säger Gustaf.
Han sitter på ett kafé på sjukhuset när jag ringer. I går gick de igenom operationen. Narkosläkaren förklarade hur det går till när de söver honom. Sedan kom handkirurgen och hade sin genomgång. Och så vidare. Gustaf börjar bli van.
- I morgon får jag åka hem. Jag ska bara ligga över natt. Det är skönt.
Har du hört något mer om ögonen?
- Fortfarande till åren, svarar Gustaf.
De avvaktar?
- Ja.
Ser du nåt bättre?
- Nej, det är ganska stilla på den fronten.
Gustaf är tyst i luren.
- Nu när vi var och lämnade in grejerna på hotellet, nyss, i hissen så var det en tjej som började prata med mig. Hon hade jobbat med Johan på möbelvaruhuset.
(Johan = 23-åringen som dog i kalkugnsolyckan.)
Har du pejl på när det blir rättegång? frågar Gustaf innan vi avslutar samtalet.
Tror du att det kan bli innan sommaren?
tisdag, 11 september, 2012
Olyckorna fortsätter. Nu är det entreprenörsfirman Gisab som drabbats. En man i 40-årsåldern fick svåra krosskador och flögs på måndagen med ambulanshelikopter till sjukhus. Stålgallret som mannen fick över sig vägde nästan 1 ton.
Flera av Gustafs forna arbetskollegor på Empower har gått över till Gisab. När olyckan inträffade jobbade entreprenören för LKAB i Svappavaara. Gällivare industriservice, Gisab, har haft mycket uppdrag den senaste tiden, skriver NSD.
- En intensiv period. Som mest har vi haft ett 30-tal som jobbat där, säger entreprenörens vd till tidningen.
Polisen utreder nu olyckan. Liksom Nordkalk. Första november är det ett år sedan kalkugnsolyckan inträffade. Ärendet låg först på den ensamma polisutredaren Roger Bernestedts bord, men det blev för mycket, så utredare från miljöbrott har fått kliva in för att avlasta honom. Förra veckan ringde en av dem och ville kommentera åklagarens berättelse om den korta och lite snöpliga visiten hos polisen i Luleå.
- Det låter som om det inte har hänt någonting. Men efter åklagarens besök fick vi ett direktiv med sju punkter som vi håller på att jobba med, säger polisutredaren.
Han var själv inte på plats den dagen åklagaren kom till Luleå. Han studerar på halvtid och befann sig i en annan stad. Istället fick en annan miljöbrottsutredare träffa åklagaren för att prata om kalkugnsolyckan. Hon hade bara ett par dagar på sig att läsa in sig på ärendet. När åklagaren träffade henne hade hon läst 180 sidor, men inte hunnit sätta sig in helt i det komplicerade utredningsmaterialet. Tanken är att hon tillsammans med en nyrekryterad polis ska utreda arbetsmiljöbrott i Norrbotten framöver. Roger Bernestedt skulle ha lärt upp dem, men istället tar myndigheten i oktober in en pensionerad miljöbrottsutredare som ”lärare”.
Nyrekryteringen är en erfaren utredare, men inte av arbetsmiljöbrott.
